manfarskyllasigsjalv

Mitt intresse med att skriva en blogg lär ju typ hålla sig till max två inlägg här.

Så varför i herrens namn ens starta upp en (igen!), jo för att jag har lust och intresse, just nu.

Annars brukar jag ha lust och intresse att göra saker i cirka 3-5 dagar. Jag har räknat på de! Det gäller allt i livet, läsa, nytt jobb, träning, vänner, nytt boende, nytt land, män. Undern denna tid är jag suuuuper intresserad och gör allt viss frenesi och massa energi!

Svårigheten med det här är att försöka hålla skenet upp när jag fullständigt (så fort) har tappat intresse för det jag gör eller där jag är, och då gör jag verkligen allt halvdant och orkar inte bry mig. Blir rätt sur och grining och tycker livet är orättvist. Är det inte det som sker de flesta när man tappar lust och intresse?

Det paradoxala i det här är min eviga strävan efter att vara nöjd med det jag har, jag har läst hur många självhjälpsböcker som helst på det här området. Hur man blir nöjd med livet liksom, och sin (jädrans) lott.

Men i grunden vill jag faktiskt bara bli nöjd.

Men det är ju sjukt svårt när man tappar intresse så fort, jag hinner ju aldrig bli nöjd innan jag blir grinig.